De tio bästa skivorna 2014

Förra inlägget till trots, här är en lista över året tio bästa skivor 2014. Det var ett tätt lopp.

Lykke Li. Foto: I Knew Photos

1. Lykke Li – I Never Learn
   Skivan börjar med ett frenetiskt strummande på en akustisk gitarr, hur nyskapande är det? Sedan kom de finstämda stråkarrangemangen in och jag var såld. Lykke Lis förlorade kärlek blev en skiva som verkligen kändes. Höjdpunkt: I Never Learn
2. War on Drugs – Lost in the Dream
   Pundigt men åh så bra. Lyckades som få andra detta år bygga upp ljudlandskap jag gärna gick vilse eller stannade kvar i. Höjdpunkt: An Ocean In Between the Waves

3. First Aid Kit – Stay Gold
   Systerna Söderbergs har tagit sitt låtskrivande ett steg till. Språket, melodierna, allt är bättre. Systrarnas mest fulländade skiva, som håller hela vägen. Höjdpunkt: Stay Gold
4. Sun Kil Moon – Benji
   Mark Kozelek berättar nästan för öppenhjärtat om sitt liv, men också därför håller han lyssnaren i ett spänt grepp under skivans elva låtar.     Höjdpunkt: I Watched the Film The Song Remains the Same
5. St Vincent – St Vincent
   Cool och befriande egen. Höjdpunkt: Birth in Reverse
6. Bahamas – Bahamas is Afie
   En mycket stämningsfull höstskiva. Höjdpunkt Can’t Take You With Me.
   
7. Leonard Cohen – Popular Problems
   Med stundtals extremt raspig röst gav legenden oss en tätt samling fina låtar. Höjdpunkt: Almost like the Blues
8. Damien Jurado – Brothers and Sisters of the Eternal Sun
   Trubaduren tog in mer effekter än vanligt och döpte nästan alla låtar efter något med silver i sig. Höjdpunkt: Silver Timothy
9. Avi Buffalo – At Best Cuckold
   Modern medryckande indie som doftar Velvet Underground, andra The Thrills. Höjdpunkt: So What
10. Jennie Abrahamson – Gemini Gemini
    Få skivor fick mig att vilja dansa som denna. Höjdpunkt: Dance with Me

Bubblare: Black Keys, Kent, Perfume Genius, Spoon, Lana Del Ray, Allo Darling, Kevin Morby, James McMorrow, Hello Saferide, Sharon von Etten, Anders Wendin, Jamie T, Jackson Browne, Jack White, J Mascis, Hozier.

Låtarnas år

När musikåret gick mot sitt slut och jag skulle försöka sammanfatta blev jag missmodig.

– 2014, det var väl inget vidare musikår?

Efter att ha vänt och vridit lite till och satt ihop en låtlista för 2014 konstaterar jag att jo, det var det.

2014 var kanske inget fantastiskt skivår.

2014 var låtarnas år.

Året när välskrivna textrader åter ruskade tag i mig och påminde om lyrikens kraft:

• Som när Johnny Cash berättade om sin misslyckade flört med ett ex (texten är tyvärr inte skriven av Cash men i alla fall).
• Som när Leonard Cohen på rim liknade krigsdrabbades lidande vid blues.
• Som när St Vincent började en låt med en vardagsiakttagelse, om onani och att bära ut soporna.
• Som när Sun Kil Moon sörjde sina släktingar som brunnit upp.
• Som när Ellen Sundberg släpigt sjöng om att gå och lägga sig på morgonen och vakna på kvällen.
• Som när Kent sjöng om hur folk föredrog melodifestivalen framför att rösta i valet.

---

Men flest gånger återvände jag till lyckopillret ”Do You” med Spoon. Den har en oemotståndlig framåtrörelse som jag knarkat på under året.

Året avslutades dessutom med lysande singlar från svenska Amason och Winhill/Losehill, som pekar på en mycket spännande start på skivåret 2015. De finns med på årslistan ”2014 in songs”.

Istället för musik… förvirring

När jag låste upp cykeln i morgonens dunkel kom jag på att jag glömt mina hörlurar i den andra jackan.
Redan då visste jag att denna dag skulle gå utför.
Cirka tio meter senare hamnar min lunch och färdlitteratur i cykelns framhjul och ekrar spretar åt alla håll.
Jag missar tåget med två minuter.

Varje minut fram till nästa avgång framstår som mycket längre än så när jag förstår vidden av det skedda.
Två och en halv timmes tågresa utan Filip och Fredriks mestadels underhållande pladder, utan veckans skivnyheter. Så länge jag kan fly till musiken eller podcastens värld kan jag stå ut med ganska mycket, som maratonpass med diskborste eller dammtrasa.
Men på perrongen står jag naken och utlämnad, utan mina hörlurar. En söndrig cykel är ett världsligt ting. Förlorad tid något helt annat.