När musikåret gick mot sitt slut och jag skulle försöka sammanfatta blev jag missmodig.
– 2014, det var väl inget vidare musikår?
Efter att ha vänt och vridit lite till och satt ihop en låtlista för 2014 konstaterar jag att jo, det var det.
2014 var kanske inget fantastiskt skivår.
2014 var låtarnas år.
Året när välskrivna textrader åter ruskade tag i mig och påminde om lyrikens kraft:
- Som när Johnny Cash berättade om sin misslyckade flört med ett ex (texten är tyvärr inte skriven av Cash men i alla fall).
- Som när Leonard Cohen på rim liknade krigsdrabbades lidande vid blues.
- Som när St Vincent började en låt med en vardagsiakttagelse, om onani och att bära ut soporna.
- Som när Sun Kil Moon sörjde sina släktingar som brunnit upp.
- Som när Ellen Sundberg släpigt sjöng om att gå och lägga sig på morgonen och vakna på kvällen.
- Som när Kent sjöng om hur folk föredrog melodifestivalen framför att rösta i valet.
Men flest gånger återvände jag till lyckopillret ”Do You” med Spoon. Den har en oemotståndlig framåtrörelse som jag knarkat på under året.
Året avslutades dessutom med lysande singlar från svenska Amason och Winhill/Losehill, som pekar på en mycket spännande start på skivåret 2015. De finns med på årslistan ”2014 in songs”.
davves blogg 