Neil Young and the Crazy Horse
30 juli 2014
Forum, Köpenhamn
4 (stark)/5
Neil Youngs röst och bandets vitalitet imponerar på Forum.
Det börjar trevande. Neil Young kliver in på scenen, helt svartklädd så när som på massiva vitgrå polisonger och under hatten spretande vitt hår. Han ser i ärlighets namn plufsig ut. Kompgitarristen är med europeiska midjemått rejält överviktig och så väl basist som trummis ser ut att rullats direkt in från ålderdomshemmet.
När de öppnar upp med ”Love and only love” är tempot också rejält mycket makligare än på skiva. Det är en låt som kräver en hel del av sin sångare och ikväll når Neil inte riktigt fram. Det gör dock inget, för nästa låt ”Powderfinger” tar han med självklarhet och fortsätter så under resten av konserten. Det är makalöst vilken sångröst 68-åringen fått behålla. Medan Bob Dylan gjort det till en stil att kraxa sig fram genom sin låtskatt (och gör det ganska bra) så låter Youngs röst nästan oförskämt bra. Låtar som ”Bar Stool blues” och ”Cortez the Killer” har nog aldrig låtit bättre.
Neil Young river av solon till höger och vänster uppbackad av kompgitarristen Frank Sampedro. De skämtar, skrattar och har ett fint samspel. Hade inte, som jag förslog då de ställde in på förra årets Way out west, gått kasta in vem som helst på Franks plats. Som band är de tajta och gillar att jamma.
Ibland blir det några vändor jam för mycket. Men en ”jamlåt” som klockar in på över tio minuter, följs ofta av en kortare refrängburet alster, vilket gör en skön dynamik till tillställningen och visar på musikerns Youngs bredd. Den som inte förberett sig på mycket jam blev dock besviken.
Neils starkaste antikrigslåt, ”Living with war”, är så väl nödvändig som sparsmakat vacker, uppburen av Youngs munspel.
Halvobskyra och på platta ganska mediokra låtar som ”Days that used to be” och ”Love to Burn” kommer till sin rätt live. Sistnämnda fortsätter Neil och bandet spela tills den på något vis blir intressant.
Det är mitt i konserten, bandet har gått av och kvar på scenen står Neil, med en akustisk gitarr och ett munspel. Det skulle kunna kännas ofräscht när Neil nu blir Dylan anno 1962, men det blir istället kraftfullt när texten kommer till sina fulla rätt. Han påminner oss om hur sorgligt ständigt aktuell ”Blowing in the wind” är. Nyligen fick Neil Young ställa in i Tel Aviv med anledning av kriget och med förhoppningen om att få återvända och spela i ett Israel och ett Palestina som lever sida vid sida i fred.
Han gör helt rätt i att låta texten tala även på ”Heart of Gold” och hålla den galna hästen i kulissen.
Och sedan var det det där med Cortez. Jag har ett ambivalent förhållande till denna låt. På pappret är det en alldeles för enkel rocklåt (samma fyra ackord om och om igen in i oändligheten). Textmässigt ofta briljant, men ibland förvirrande och framför allt alldeles för lite text i låt som klockar in på över nio minuter.
Live köper jag allt rakt av. Minuter av instrumentalt manglande skapar en stämning där de allvarsamma textraderna passar väl in.
De få raderna och få ackorden framstår plötsligt som ett musikaliskt mästerverk.
Efter en tio minuters dräparversion av ”Rocking in a Free world” med ett publikstöd som nära nog lyfte taket kunde det lika väl tagit slut. Men som extranummer vi fick nya och tyvärr inte helt inspirerande ”Who’s Gonna Stand Up And Save The Earth?”
Ett lite felsteg, men Neil & Co var sedan länge i hamn. Kanske är jag också lite mutbar. Vid ingången hade Neils crew försett oss alla konsertbesökare med varsin t-shirt, bärande antingen texten Protect eller Earth. Nog kunde han då få testa sin ”rädda jorden”-dänga.
Ett minus med Forum som konsertarena är att ventilationen är gravt underdimensionerad. På sommaren hade det varit bättre att lägga en sådan konsert på en jämnstor utomhusarena (finns det i Köpenhamn?). Men då hade i utbyte en del av stämningen och trycket gått förlorad.
Det låga taket och balkongen gör Forum till en ganska stämningsfull stor konsertarena.
Låtlista från Setlist.fm:
Love and only love
Powerfinger
Standing in the light of love
Days that used to be
Living with war
Love to burn
Name of love
Blowin in the Wind
Heart of Gold
Barstool Blues
Psychedelic Pill
Cortez the Killer
Rockin’ in thr Free World
Extranummer
Who’s Gonna Stand Up And Save The Earth?
davves blogg 